Vi ställde några frågor för att få hennes syn på dessa frågor.
Vad är största skillnaden mellan att göra inköp från kontoret och inköp nära produktionen?
Den största skillnaden ligger i hur beslutsunderlaget tas fram. I många delar av organisationen fattas inköpsbeslut på mer teoretiska grunder, medan jag, även när jag arbetar på distans, alltid utgår från den information som kommer direkt från våra projekt i fält. Genom täta avstämningar med projektledare och driftpersonal i exempelvis ledningsarbeten, stationsprojekt eller kärnkraftsmiljöer får jag en konkret bild av tekniska risker, tidspress och de praktiska förutsättningar som påverkar varje upphandling.
Det gör att jag kan säkerställa att varje rad i kontraktet speglar den faktiska verkligheten i projekten. Från komplexa montagearbeten till strikta säkerhetskrav och driftkritiska moment. På så sätt kan jag ta fram inköp som verkligen skapar värde, eftersom besluten grundas på vad som är tekniskt hållbart, genomförbart och optimalt för projektens genomförande och säkerhet.
Hur arbetar du med riskidentifiering i tidiga skeden?
Jag börjar alltid med att förstå projektets logik: vad ska byggas, när ska det byggas och vilka moment är kritiska? Sedan går jag igenom hela värdekedjan, från anbud, tekniska krav och markförhållanden till vilka aktörer som behövs.
Jag arbetar mycket med tvärfunktionella dialoger, både med produktion, teknik och projektledning, för att tidigt ringa in moment som kan påverka kostnad, kvalitet eller tidplan.
Vilka egenskaper har de underentreprenörer som lyckas bäst?
De mest framgångsrika underentreprenörerna inom våra typer av projekt oavsett om det gäller ledningsdragning, stationsmiljöer eller arbete i kärnkraftsanläggningar är de som kombinerar teknisk kompetens med full transparens. De bidrar med en lösningsorienterad inställning och är tydliga med vad som är genomförbart, vilka moment som innebär risk och vad som kräver mer tid, resurser eller särskilda säkerhetsrutiner.
De arbetar strukturerat, följer sina processer och levererar enligt sina åtaganden. Samtidigt vågar de flagga i tid när något avviker, vilket är avgörande i projekt där minsta störning kan påverka både drift och säkerhet. Dessutom är de flexibla, förutsättningarna kan förändras snabbt i stora och tekniskt komplexa projekt och de entreprenörer som kan anpassa sig utan att kompromissa med säkerhet eller kvalitet är de som skapar mest värde för projektet.
När blir inköpsplanering en konkurrensfördel?
Inköpsplanering blir en tydlig konkurrensfördel när den vävs in tidigt i projektets struktur och aktivt påverkar både kostnadsbild, tidplan och riskhantering.
När jag som inköpare kliver in redan i anbudsfasen får projektet ett försprång. Vi kan identifiera framtida flaskhalsar, säkerställa att rätt kompetenser och leverantörer finns tillgängliga och säkra kritiska resurser innan marknaden blir överbelastad.
Det är särskilt avgörande i projekt med långa ledtider, personal som skall säkerhetsklassats eller specialutrustning där tillgången kan vara begränsad. Genom att arbeta proaktivt och strategiskt skapar vi en stabilitet som smittar av sig på hela projektet. Tidiga och välgrundade inköp skapar förutsägbarhet och i komplexa tekniska projekt är förutsägbarhet en av de starkaste konkurrensfördelarna man kan ha.
Vilken lärdom återkommer du alltid till i stora projekt?
Att verkligheten styr, alltid. Oavsett hur välskrivet ett kontrakt är, hur detaljerad tidsplanen ser ut eller hur avancerade beräkningarna är, så är det de faktiska förutsättningarna i projektet som till slut avgör resultatet. Därför börjar jag alltid i rätt ände: att förstå produktionen på djupet. Det innebär att lyssna på dem som utför arbetet, ställa fler frågor än man först tror är nödvändigt och skapa genuina relationer med dem som sitter på den praktiska kunskapen.
När inköp och produktion arbetar som ett samlat lag med gemensamma mål, öppen kommunikation och ömsesidig respekt minskar riskerna markant. Kvaliteten stärks, besluten blir mer träffsäkra och projekten genomförs både effektivare och mer hållbart. Det är i det samarbetet som verklig projektstyrning uppstår och där kontraktet får liv på riktigt.
Kozgahs perspektiv visar hur träffsäkra inköp uppstår när besluten grundas i projektens verklighet, inte i mötesrummet. Genom att arbeta nära produktionen, identifiera risker tidigt och värdera leverantörer efter transparens och genomförbarhet skapas stabila projekt med färre överraskningar. Hennes erfarenhet påminner om att de bästa resultaten kommer när inköp och produktion agerar som ett samlat lag med gemensamma mål.
