Kontrakten delar upp projektet
Alla projekt behöver delas upp. Projektering, utredningar, stomme, installationer, processutrustning, markarbeten och försörjningssystem kräver olika kompetenser och upphandlas rimligtvis i separata paket. Uppdelningen gör projektet attraktivt och tillgängligt för marknaden, ansvarsbegränsningarna hanterbara för stora och små aktörer och kalkylerna rimliga att genomföra. Samtidigt skapar varje paket nya ibland diffusa gränssnitt.
Ett gränssnitt kan vara fysiskt, tekniskt, kommersiellt eller organisatoriskt. Det kan handla om vem som lämnar håltagningsunderlag, vem som fastställer laster, vem som levererar tillfällig kraft, vem som tillhandahåller liftar eller vem som ansvarar för att ett system går att prova tillsammans med ett annat. Frågorna är ofta ganska små och relativt enkla, men det är väldigt många. Tillsammans påverkar de projektets tidplan, kalkyl och möjlighet att ta anläggningen i drift i tid.
Det som står mellan raderna behöver därför få en egen plats i projektets styrning. Syftet är inte att skriva kontrakt som förutser varje situation, för då blir vi aldrig klara. Målet är att göra beroendena synliga i så stor utsträckning som är rimligt och ge dem en ägare för att kunna ta projektet i mål.
Ett exempel från mötet mellan bygg och process
Tänk en industribyggnad där en leverantör ansvarar för processutrustningen och en entreprenör för byggnaden. Processleverantören kan behöva fundament med bestämda toleranser, anslutningar för media, kabelvägar, lyftpunkter och åtkomst för framtida underhåll. Byggentreprenören behöver i sin tur fastställda laster, mått och leveranstider för att kunna projektera och producera.
Båda kontrakten kan vara tydliga inom sina respektive omfattningar. Men vem samlar in uppgifterna, vem verifierar att de är kompletta och när ska underlaget vara låst? Om detta hanteras tidigt kan parterna planera sina leveranser mot samma beslutspunkter. Projektet får färre sena omtag och bättre möjligheter att optimera lösningen gemensamt. I dessa fall är det högst troligt att leverantören och entreprenören i fråga inte har några kontraktsrelationer sinsemellan utan allt går via beställaren eller någon annan part.
Ansvar behöver kombineras med mottagande
Projektet och kontrakten fokuserar ofta på vem som ska leverera ett underlag. Minst lika viktigt är vem som ska ta emot, granska och godkänna det. Ett gränssnitt är inte avslutat när informationen har skickats från en aktör till nästa. Det är avslutat när mottagaren har fått rätt information i rätt format, kunnat använda den och bekräftat att förutsättningarna håller i praktiken.
Detta synsätt gör ansvarsfördelningen mer praktisk. Varje gränssnitt bör beskriva minst två roller, den som levererar och den som tar emot. Därutöver behöver projektet ange vad som ska levereras, när det ska ske, hur det verifieras och vem som fattar beslut om parterna inte är överens. Gärna i god tid, vilket vi av erfarenhet vet inte är så enkelt i praktiken.
Paketeringen formar gränssnitten
Gränssnittsfrågan börjar redan när upphandlingsstrategin tas fram. Varje kontraktsgräns bör prövas mot projektets tekniska komplexitet och produktionsmässiga logik. Det kan vara klokt att samla starkt beroende leveranser i samma paket. I andra fall är separata kontrakt rätt väg, men då behöver beställaren planera för den samordning och risk som uppdelningen kräver.
En genomtänkt paketering utgår därför inte enbart från inköpskategorier eller marknadens traditionella indelning. Den tar också hänsyn till hur systemen ska projekteras, byggas, provas och lämnas över. På så sätt kan beställaren välja kontraktsgränser med öppna ögon och dimensionera sin organisation efter dem. Det här är något som vi på Coreco jobbat med i många olika sektorer och vi vet att det inte finns ett entydigt svar som är rätt eller fel. Frågan måste hanteras för varje unikt projekt.
Från gråzon till gemensam arbetsyta
När gränssnitten betraktas som en gemensam arbetsyta blir samtalet mer konstruktivt. Frågan är inte bara vem som bär risken om något går fel. Projektet kan i stället undersöka vilka förutsättningar som behövs för att två leveranser ska fungera tillsammans. Det ger aktörerna möjlighet att bidra med sin kunskap och gör det lättare för beställaren att väga teknik, kostnad och tid mot varandra.
Ett bra första steg är att välja ut projektets viktigaste kontraktsgränser och gå igenom dem tillsammans med berörda parter. Vilken information ska passera gränsen? När behövs den? Hur vet vi att mottagaren kan gå vidare? Den genomgången skapar ofta mer värde än ännu en generell formulering om samordningsansvar. Bra kontraktsmallar gör stor nytta, men som synes inte hela jobbet.
Vill du diskutera hur kontraktspaketering, ansvar och gränssnitt kan utformas i ett kommande projekt är du välkommen att kontakta oss på Coreco.


