Innan vi går vidare är det värt att skilja på de två begreppen, som ibland används synonymt men beskriver olika genomförandeformer. EPC är formen där en enskild entreprenör tar helhetsansvar för projektering, inköp och utförande mot fast pris, ofta beskriven som turn-key och med tydliga paralleller till en svensk totalentreprenad. EPCM (är formen där en EPCM-konsult fungerar som beställarens förlängda arm och samordnar projektets delar, men där beställaren själv tecknar avtal med leverantörer och entreprenörer. EPCM ligger nära det vi i Sverige känner igen som Construction Management och är den variant vi oftast möter på den svenska byggmarknaden.
Vad händer i mötet mellan EPCM-arbetssättet och en marknad som är van vid totalentreprenörer och AB-familjens normer?
Ibland händer ingenting. Beställaren pratar EPC och EPCM men i praktiken hanteras kontrakten med AB- eller ABT-kontrakt. Men ibland kommer beställaren, inte sällan globala bolag, med egna tämligen ordrika kontrakt som till stora delar förväntas följas utan omsvep. Där uppstår gärna en kulturkrock och huvudbry när villkoren sedan skall vandra nedåt i entreprenörs och leverantörskedjan.
Det handlar nämligen inte bara om juridik och kontrakt. Det handlar om olika projektkulturer, olika syn på ansvar och olika sätt att driva affärer.
I många internationella projekt är leverantörskedjan uppbyggd kring detaljerad styrning, omfattande rapportering och en hög grad av standardisering. Beslutsvägarna är tydliga, dokumentationen omfattande och kontrakten används som aktiva styrverktyg genom hela projektets livscykel. Många svenska entreprenörer och leverantörer är däremot vana vid en mer pragmatisk byggkultur där relationer, dialog och gemensam problemlösning spelar stor roll i vardagen.
Det är här friktionen ofta uppstår.
En svensk underentreprenör kan uppleva att risk flyttas nedåt på ett sätt som inte står i proportion till affärens omfattning. Samtidigt kan internationella beställare uppleva att svenska aktörer underskattar vikten av struktur, rapportering och formell kontraktsefterlevnad. Resultatet blir lätt långa förhandlingar, oklar ansvarsfördelning och ibland en osäkerhet kring vem som faktiskt äger riskerna i projektet.
Vi ser också att många leverantörer hamnar i en situation där de förväntas acceptera villkor som ytterst är hämtade från helt andra marknader och rättssystem. Det kan handla om långtgående ansvarsbestämmelser, omfattande vitesstrukturer eller krav på försäkringar och garantier som är ovanliga i svensk entreprenadtradition.
Samtidigt är det viktigt att konstatera att EPCM-logiken inte är tillfällig. Den drivs fram av stora industriinvesteringar, internationellt kapital och ett växande behov av kontroll i komplexa projekt. Därför handlar det sannolikt mindre om att stå emot utvecklingen och mer om att förstå hur den kan översättas till svenska förutsättningar.
För beställare handlar det ofta om att hitta balansen mellan internationella krav och lokal genomförbarhet. För entreprenörer och leverantörer handlar det om att förstå vilka risker som faktiskt accepteras, vilka som behöver hanteras kommersiellt och vilka som bör förhandlas bort redan från början.
De projekt som lyckas bäst är sällan de som försöker kopiera internationella upplägg rakt av. Det är de projekt där beställare, konsulter och leverantörer lyckas bygga en gemensam förståelse för hur ansvar, risk och styrning skall fungera genom hela leverantörskedjan.
Har du behov av råd och stöd i denna eller liknande frågeställningar finns vi på Coreco vid din sida.
