Vilka är de största utmaningarna du möter när du arbetar med att skapa hållbara leverantörskedjor?
När vi pratar hållbara leverantörskedjor behöver vi väga in alla aspekter av hållbarhet, d.v.s. den ekonomiska, den ekologiska och den sociala hållbarheten.
En utmaning är att balansera dessa begrepp långsiktigt med kostnadseffektivitet och risk. Industriprojekt tenderar att få ett starkare beroende av sina leverantörer, varför urvalet är än viktigare, på gott och ont. Man behöver leverantörer som inte bara uppfyller dagens behov, utan som även kan vara stabila samarbetspartners över tid och där man ser en ömsesidig utveckling. En hållbar leverantörskedja innebär bl.a. att säkerställa att våra leverantörer delar våra värderingar kring exempelvis arbetsmiljö, resurseffektivitet och transparens. Ett område som kräver särskild uppmärksamhet är arbetslivskriminalitet. Frågan omfattar mycket mer än bara arbetsplatskriminalitet då den även äventyrar den sunda konkurrensen och på sikt tillgång på kompetent arbetskraft. Stora byggprojekt uppfyller tyvärr ”alla kriterier” för att dra till sig aktörer som inte helt igenom har goda avsikter, då projekten:
- Hanterar stora finansiella belopp
- Är resurskrävande och kräver mycket personal
- Endast existerar under en begränsad tid.
Detta gör att vi måste vara noga med att granska våra leverantörer och säkerställa att hela kedjan håller samma höga standard. Det är ett komplext arbete som kräver kontinuerliga kontroller och att vi vågar ifrågasätta och ibland byta leverantör om de inte lever upp till alla krav.
Hur går du tillväga för att säkerställa att riskerna fördelas rättvist mellan alla aktörer i ett projekt?
Riskfördelning är en central del av inköpsarbetet och kräver ett tydligt och strukturerat upplägg. Ansvarsfördelningen måste tydliggöras redan i anbudsfasen, så att alla parter ser samma bild. Som man frågar får man svar…
Text i all ära, men under processen när strategin tas fram som ska ge en balanserad och acceptabel riskfördelning är det effektivt att arbeta med visuella bilder. Finns det några missförstånd eller skilda uppfattningar kommer de oftast fram på så sätt.
Kontraktsskrivningen ska däremot hanteras på ett strukturerat sätt enligt uppsatta regelverk.
Vi använder oss av tydliga avtal som preciserar risknivåer för olika områden – till exempel förseningar, kvalitetskrav och säkerhetsaspekter. Vårt mål är att skapa en balanserad riskprofil där alla är motiverade att leverera enligt avtal, utan att ta på sig orimliga risker, vilket skulle kunna äventyra projektets långsiktiga hållbarhet.
Kan du beskriva en specifik strategi du använder för att identifiera och minska kostnader utan att kompromissa med kvaliteten?
Här återkommer jag till texten ovan och vikten av att alla ser samma bild och har samma uppfattning om kontraktsinnehållet. Annars kommer ena parten avisera tilläggskostnad eller tid för sådant som den andra parten uppfattat ingår i ursprungskontraktet. Med andra ord, ena parten upplever att det blev dyrare än uppgjort och andra parten upplever att man levererat enligt kontrakt men att kontraktet utökats.
Jag tycker om att prata i termerna input och output. Vad är inputen i ett kontrakt, alltså förutsättningarna och vad är outputen, alltså förväntad leverans.
Vi behöver även analysera själva kostnadsstrukturen och fokusera på optimering inom de områden där vi ser mest effekt. Beroende på vilka dessa områden är måste upphandlingsstrategin anpassas efter aktuella marknadsförutsättningar för den aktuella produkten eller entreprenaden.
I vissa fall nyttjas konkurrens och ett större antal aktörer tillfrågas. I andra fall kan partnerskap och dialog med några få vara ett bättre val så det är viktigt att kunna sitt projekt.
Det är även viktigt att arbeta nära leverantörerna och entreprenörerna och kontinuerligt följa upp deras prestationer. På så vis får vi en bättre förståelse för deras kostnadsdrivare och vi kan bidra med förbättringsförslag som gynnar båda parter så att slutresultatet blir det där projektet där alla inblandade känner stolthet.
Vilka trender eller förändringar ser du inom inköp som påverkar hur du arbetar framåt?
En tydlig trend är ett ökat fokus på digitalisering, exempelvis BIM. Genom att använda digitala analysverktyg kan vi få bättre insikter i både vår egen och våra leverantörers kostnadsstruktur, vilket hjälper oss att fatta mer informerade beslut. Det bidrar även till en ökad förståelse varför två till synes likvärdiga projekt kan skilja sig markant både i kostnad och byggtid.
Vi ser även ett ökat tryck på hållbarhetsfrågor, där fler och fler beställare efterfrågar transparens kring miljöpåverkan och arbetsvillkor som ett led i deras eget miljöarbete. Många industriföretag har tydliga miljömål och ska bli fossilfria inom en angiven tidsperiod. Detta ställer krav även på leverantörer och entreprenörer där vissa miljökrav kan vara ”stoppning parametrar ”, d.v.s. om de inte uppfylls tillåts man inte ingå några avtal.
Även många aktörer i leverantörskedjan ställer högre krav på hållbarhet, vilket gör det lättare för oss att säkerställa att hela kedjan håller en hög standard. Vi strävar efter att arbeta med leverantörer som är proaktiva inom dessa områden och som kan bidra till målen avseende långsiktig hållbarhet inom alla delar, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.
Det är fint när beställare, leverantörer och entreprenörer successivt skruvar upp hållbarhetsmålen och ställer högre krav på varandra. Genom denna kravställning hjälper alla varandra att hela tiden bli lite bättre och vi skapar en positiv spiral som snabbare tar oss mot fossilfritt utan att göra avkall på ekonomisk eller social hållbarhet.
Charlotte Flygh
charlotte.flygh@coreco.se
0701-85 15 57
