Avtalsgränsen skyddar inte projektet
Juridiskt är utgångspunkten tydlig. Beställaren har ett avtal med sin leverantör, som i sin tur ansvarar för de underleverantörer som anlitas. Men projektets riskbild följer inte nödvändigtvis avtalets gränser. I byggsektorn handlar det så klart om både entreprenörer, materialleverantörer och i allt större utsträckning leverantörer av digitala tjänster.
Om en underentreprenör inte betalar löner, saknar nödvändiga tillstånd eller inte kan leverera enligt tidplan kan följden bli produktionsstopp, kvalitetsbrister, negativ publicitet och ökade kostnader. Beställaren kan alltså sakna ett direkt avtalsförhållande men ändå bära en stor del av den praktiska, ekonomiska och varumärkesmässiga konsekvensen.
Det är därför relevant att skilja mellan juridiskt ansvar och affärsmässigt ansvar. Det juridiska ansvaret avgör vad beställaren är skyldig att göra. Det affärsmässiga ansvaret handlar om vad beställaren behöver förstå och följa upp för att skydda projektets mål.
Krav behöver nå dit arbetet utförs
I offentlig upphandling kan arbetsrättsliga villkor om lön, arbetstid och semester behöva ställas när det finns risk för oskäliga arbetsvillkor. Villkoren ska då även omfatta arbetstagare hos underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet.
Det räcker samtidigt inte att en formulering finns i kontraktet. Huvudentreprenören behöver kunna visa hur kraven förs vidare, vilka underleverantörer som används och hur efterlevnaden kontrolleras. Beställaren behöver i sin tur ha en plan för vilken information som ska begäras, när kontroller ska genomföras och hur avvikelser ska hanteras.
Samma princip gäller i privata projekt. Även när lagstiftningen inte anger exakt samma skyldigheter kan krav på arbetsvillkor, miljö, säkerhet och affärsetik vara avgörande för att skydda projektet och beställarens anseende.
Insynen bör följa risken
Full insyn i varje led är inte ett realistiskt mål. Ambitionen bör därför inte vara att samla in största möjliga mängd information, utan att skapa rätt insyn där konsekvenserna är störst.
Beställaren bör särskilt förstå vilka aktörer som utför kritiska arbeten, vilka leveranser som saknar alternativ, var arbetslivskriminalitet eller oskäliga villkor kan förekomma och vilka delar som kan stoppa produktionen. I dessa delar kan det vara motiverat med krav på godkännande av underleverantörer, anmälningsplikt vid byten, rätt till revision och löpande rapportering.
Kraven behöver vara proportionerliga och möjliga att följa upp. Ett omfattande uppförandekrav utan kontroll skapar en falsk trygghet. Ett mindre antal tydliga villkor, kopplade till identifierade risker och en konkret uppföljningsplan, ger ofta större effekt.
Kunskap och ansvar
Beställaren kan givetvis inte eliminera alla risker i leverantörskedjan. Men den kan undvika att vara ovetande om de beroenden som projektet faktiskt vilar på.
Det kräver att hela leverantörskedjan blir en del av projektets affärsstyrning. När ansvar, insyn och uppföljning utformas utifrån projektets verkliga risker ökar möjligheten att agera innan ett problem längre ned i kedjan blir hela projektets problem.
Ett konkret tips för dig som byggande beställare är att jobba tillsammans med Rättvist Byggande. En aktör som i våra ögon tar frågorna på alvar. Även Hållbar byggbransch gör ett gediget arbete i nära samarbete med svenska banker.
Vill ni granska hur långt era krav når och var insynen behöver stärkas? Vi bidrar gärna med ett externt perspektiv på leverantörskedjans affärsmässiga risker.
