Affärsformen är den kombination av val som styr ansvar, risk, ersättning, samarbete och konkurrens i projektet. Den påverkar vem som projekterar, hur kontrakten delas upp, hur entreprenörerna får betalt och på vilka grunder anbuden utvärderas.
Det är alltså sällan ett enskilt val val. Det är flera val som behöver fungera tillsammans i den aktuella marknaden.
Här kommer en översikt över de olika beståndsdelarna.
Entreprenadform: Vem ansvarar för projekteringen?
Entreprenadformen reglerar i huvudsak hur ansvaret för projektering och utförande fördelas mellan beställaren och entreprenören.
Utförandeentreprenad
I en utförandeentreprenad ansvarar beställaren för projekteringen och beskriver vad som ska byggas. Entreprenören ansvarar för att utföra arbetet enligt de handlingar som beställaren har tagit fram på egenhand eller genom sina upphandlade konsulter.
Det ger beställaren stor möjlighet att styra utformning och tekniska lösningar. Samtidigt bär beställaren en mycket större del av risken för brister, fel och oklarheter i projekteringen.
Utförandeentreprenad kan passa när beställaren har en tydlig bild av lösningen, tillgång till en erfaren projekteringsorganisation och behov av att styra detaljerna.
Totalentreprenad
I en totalentreprenad ansvarar entreprenören både för projektering och utförande. Beställaren beskriver i stället vilka funktioner och resultat som ska uppnås.
Det ger entreprenören större frihet att välja lösningar och kan skapa bättre förutsättningar för att väga samman teknik, kostnad och produktion. Formen ställer samtidigt höga krav på beställarens förmåga att formulera tydliga funktionskrav.
Totalentreprenad kan passa när beställaren kan definiera önskat resultat, men vill ge entreprenören ansvar för hur resultatet ska uppnås.
I praktiken förekommer också olika kombinationer där delar av projekteringen redan är genomförda när entreprenören kommer in. Då behöver ansvarsfördelningen vara särskilt tydlig. Annars finns en risk att båda parter utgår från att den andra ansvarar för samma fråga.
Upphandlingsform och paketering: Hur delas projektet upp?
Upphandlingsformen beskriver hur många entreprenörer beställaren tecknar avtal med och vem som ansvarar för samordningen.
Generalentreprenad
Vid en generalentreprenad tecknar beställaren avtal med en entreprenör som i sin tur anlitar och samordnar underentreprenörer. Det ger beställaren färre avtal och tydligare kontaktvägar, men också mindre direkt kontroll över underentreprenörerna.
Delad entreprenad
Vid en delad entreprenad tecknar beställaren separata avtal med flera entreprenörer. Det kan ge större kontroll, ökad konkurrens och möjlighet att välja specialister inom varje område.
Samtidigt ökar antalet gränssnitt. Beställaren behöver kunna samordna entreprenörerna, hantera beroenden och agera snabbt när frågor uppstår mellan kontrakten.
Samordnad generalentreprenad
En samordnad generalentreprenad börjar som en delad entreprenad. Beställaren upphandlar flera entreprenörer och överför därefter samordningsansvaret till en av dem. Beställaren behåller avtalen, medan en entreprenör får ett tydligare ansvar för samordningen under genomförandet.
”Mycket delad” entreprenad och Construction Management
I stora och komplexa projekt kan arbetet delas upp i ett stort antal kontrakt eller arbetspaket. En särskild organisation ansvarar då för planering, upphandling, samordning och styrning.
Det kan ge hög flexibilitet och möjlighet att starta delar av produktionen innan hela projekteringen är färdig. Men det kräver en kompetent och närvarande beställarorganisation med kapacitet att hantera många avtal och gränssnitt.
Paketeringen påverkar också vilka leverantörer som kan lämna anbud. Ett fåtal stora kontrakt kan förenkla styrningen, men begränsa konkurrensen. Mindre paket kan öppna marknaden för fler aktörer, samtidigt som beställarens samordningsansvar växer.
Ersättningsform: Hur får leverantören betalt?
Ersättningsformen reglerar hur entreprenörens ersättning beräknas och hur den ekonomiska risken fördelas.
Fast pris
Vid fast pris åtar sig entreprenören att genomföra ett definierat arbete till ett bestämt pris. Formen ger beställaren en hög grad av kostnadsförutsägbarhet, förutsatt att omfattningen är tydlig och förändringarna få.
Om underlaget innehåller stora osäkerheter behöver entreprenören prissätta dessa. Det kan leda till höga riskpremier eller diskussioner om vad som faktiskt ingick i det avtalade priset.
Löpande räkning
Vid löpande räkning ersätts entreprenören för redovisade kostnader, ofta med ett avtalat påslag eller arvode. Formen kan passa när omfattningen är svår att definiera eller när projektet behöver kunna hantera förändringar snabbt.
Beställaren bär en större del av kostnadsrisken. Därför krävs transparens, tydliga rutiner för redovisning och en aktiv ekonomisk uppföljning.
Mängdreglering och à-priser
I en mängdreglerad entreprenad baseras ersättningen på avtalade priser och de mängder som faktiskt utförs. Formen är vanlig när det går att definiera arbetets innehåll, men mängderna är osäkra.
Beställaren behöver säkerställa att mängderna kan mätas och följas upp på ett tillförlitligt sätt.
Riktkostnad, takpris och incitament
Löpande räkning kan kombineras med en riktkostnad, ett takpris eller incitament kopplade till projektets resultat. Skillnaden mellan riktkostnaden och den faktiska kostnaden kan då delas mellan parterna enligt en bestämd modell.
Sådana upplägg kan skapa gemensamma ekonomiska drivkrafter, men bara om målen, beräkningarna och spelreglerna är begripliga för alla parter.
I många projekt används en kombination av flera ersättningsformer. Vissa delar kan ha fast pris, andra mängdregleras och särskilt osäkra arbeten ersättas på löpande räkning.
Samarbetsform: Hur ska parterna arbeta tillsammans?
Samarbetsformen beskriver hur beställare, entreprenörer och konsulter ska organisera sitt gemensamma arbete.
Ett traditionellt genomförande bygger i hög grad på de roller, ansvar och processer som framgår av kontrakten. Det utesluter inte ett gott samarbete, men innehåller vanligtvis inga mer omfattande gemensamma arbetssätt.
Samverkan eller partnering innebär att parterna arbetar mer strukturerat med exempelvis gemensamma mål, gemensam riskhantering, öppen ekonomi, gemensamma beslutsforum och aktiviteter för problemlösning.
I vissa projekt involveras entreprenören redan under projekteringen. Projektet kan då delas upp i en utvecklingsfas och en genomförandefas. Den tidiga medverkan ger entreprenören möjlighet att bidra med produktionskunskap, kalkyler och alternativa lösningar innan projektets viktigaste vägval är låsta.
Samverkan är inte en egen entreprenadform. Den kan kombineras med både utförandeentreprenad och totalentreprenad samt med olika ersättningsformer. Den förändrar inte heller automatiskt den juridiska ansvarsfördelningen.
Formen passar ofta bäst när projektet innehåller stora osäkerheter, komplicerade gränssnitt eller behov av gemensam utveckling. Den kräver tydliga mandat, fungerande ekonomisk styrning och en beställare som kan delta aktivt i arbetet.
Upphandlingsförfarande: Hur genomförs upphandlingen?
Upphandlingsförfarandet beskriver hur marknaden bjuds in och hur upphandlingen genomförs. För offentliga beställare regleras detta bland annat av LOU eller LUF.
Beroende på projektets värde och förutsättningar kan upphandlingen exempelvis genomföras genom ett öppet, selektivt eller förhandlat förfarande. I särskilt komplexa projekt kan konkurrenspräglad dialog vara ett alternativ.
Valet påverkar möjligheten att föra dialog, förhandla och utveckla lösningen tillsammans med anbudsgivarna. Privata beställare har större frihet, men behöver fortfarande skapa en tydlig och trovärdig process för att få rätt aktörer att investera tid i sina anbud.
En tidig marknadsdialog kan användas för att undersöka kapacitet, intresse och möjliga lösningar innan villkoren låses. Den kan också visa om kontrakten är för stora, riskerna svåra att prissätta eller tidplanen omöjlig för marknaden att möta.
Upphandlingskriterier: Vem får delta och vem vinner?
Begreppet upphandlingskriterier används ibland som ett samlingsnamn, men det är bra att skilja mellan olika typer av krav och kriterier.
Kvalificeringskraven avgör vilka leverantörer som har den ekonomiska och tekniska förmågan att delta. Krav på leveransen beskriver vad som måste uppfyllas. Tilldelningskriterierna avgör vilket anbud som vinner.
Vid offentlig upphandling kan anbud utvärderas utifrån pris, kostnad eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet. Kvalitetskriterierna kan exempelvis behandla organisation, genomförande, kompetens, klimatprestanda eller förmåga att hantera projektets särskilda risker.
Utvärderingsmodellen behöver premiera det som faktiskt är viktigt för projektet. Om projektet kräver erfarenhet, problemlösning och en stark organisation, men utvärderingen nästan enbart styrs av pris, finns en motsättning inbyggd redan från början.
Kravställning: Hur beskriver beställaren behovet?
Kravställningen behöver stödja den valda entreprenadformen.
Detaljerade tekniska krav ger beställaren kontroll över lösningen, men begränsar leverantörens utrymme att utveckla alternativ. Funktionskrav beskriver vilket resultat som ska uppnås och lämnar större frihet åt leverantören.
En totalentreprenad som samtidigt är hårt detaljstyrd kan skapa en otydlig ansvarsfördelning. Entreprenören förväntas ansvara för funktionen, men får små möjligheter att påverka den tekniska lösningen.
Beställaren behöver därför vara tydlig med vilka krav som är absoluta, vilka funktioner som ska uppnås och inom vilka områden leverantören har frihet att föreslå andra lösningar.
Riskfördelning och kontraktsvillkor: Vem kan hantera osäkerheten?
Alla affärsformer innebär en fördelning av risk. Frågan är hur medvetet den görs.
Risker kan exempelvis vara kopplade till projektering, markförhållanden, myndighetstillstånd, materialpriser, tidplaner, befintliga installationer och gränssnitt mellan olika entreprenörer.
En vanlig utgångspunkt är att risken bör placeras hos den part som bäst kan påverka och hantera den. Att föra över en risk på entreprenören innebär inte att den försvinner. Om risken är svår att bedöma kommer den ofta tillbaka som en riskpremie, en reservation eller en framtida tvist.
Valen behöver sedan omsättas i tydliga kontraktsvillkor. Standardavtal som AB 04 och ABT 06 ger en etablerad grund, men projektspecifika ändringar, ansvar, försäkringar, garantier och rutiner för ändringar behöver utformas så att de stödjer projektets affär.
Beställarens organisation sätter gränserna
Beställarens egen förmåga är givetvis ingen affärsform, men den påverkar vilka alternativ som är realistiska.
En delad entreprenad kan ge stor kontroll, men kräver resurser för att samordna flera kontrakt. Samverkan kräver närvaro, mandat och ekonomisk kompetens. Löpande räkning kräver tät uppföljning. En funktionsbaserad totalentreprenad kräver att beställaren kan formulera och verifiera rätt funktioner.
Det är därför riskabelt att välja en affärsform som förutsätter en organisation som inte finns på plats. Resurser, kompetens, beslutsvägar och system för uppföljning behöver vägas in redan när affären utformas.
Delarna behöver dra åt samma håll
Valet av affärsform börjar med projektets mål och osäkerheter. Därefter behöver delarna kombineras så att de stödjer varandra.
En komplex entreprenad kan kräva dialog och stor vikt vid kvalitet i utvärderingen. Ett projekt med oklar omfattning kan behöva en flexibel ersättningsform och tät ekonomisk styrning. En uppdelning i många kontrakt kan ge bättre konkurrens, men förutsätter en stark beställarorganisation.
Problem uppstår ofta när delarna motsäger varandra. Det kan vara en totalentreprenad som detaljstyrs, en samverkansmodell med ensidig riskfördelning eller ett komplext projekt där lägsta pris får avgöra valet av leverantör.
Det finns därför ingen affärsform som alltid är bäst. Uppgiften är att utforma en sammanhängande affär för just det projekt som ska genomföras.
Står ni inför valet av affärsform i ett kommande projekt? Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter av att analysera alternativen och skapa ett upplägg som fungerar för både projektet och marknaden.
